Den nya partikeln

Dagens ungdom pratar slarvigt och läser inte Heidenstam.
Bland annat säger dagens ungdom "ba" (min mamma också, noterade jag idag)
"ba" tas alltså ofta upp som ett exempel på hur degenererat det svenska språket blivit. Ett skräpord med en smutsig funktion. Livsoduglig och värdelös. Nu har förstås senare tids språkforskning och sedermera populärvetenskap lärt oss att det inte finns något sånt som ett DÅLIGT SPRÅK. Ett fattigt och torftigt språk, visst. Ett mindre ordförråd ger dig helt enkelt färre möjligheter att uttrycka dig, vilket är ett problem man upplever varje gång man saknar ord när man översätter eller inte kan uttrycka vad man känner eller tänker.

Vad är då det smittsamma lilla ordet "ba"?

Jag menar på att det är svenskans (mig veterligen) första citationspartikel. Partikeln sätts framför en mening som beskriver vad någon sagt ('han ba ja pallar inte') eller hur någon ter/för sig ('han ba uuööh *äcklad min*'). En liknande partikel (to/te) finns redan i japanskan, vilket antagligen är anledning till att jag uppmärksammat den på det här viset.

Är svenskan då på väg mot ett partikelsystem? Tveksamt, svarar jag då!
Det verkar (till mitt stora förtret) inte finnas så många andra partiklar i luften än så länge, men samma process som lett fram till Ba kan kanske leda fram till andra också.
Ni kanske kan påpeka några andra partikeltendenser?