En svår nöt att knäcka:

Malmö har ju förvandlats till en smältdegel av kultur och annat skoj och anledning är ju givetvis att jag nu varit hemma i nästan en vecka. Stannar eventuellt till nästa helg igen beroende på hur mycket jag saknar billig öl, vansinnig integrationspolitik, rågbröd och Danmark rent generellt.

Under gårdagen var jag på ett arrangemang av relativt stor student-karaktär. Det hela begav sig i Lund där det spatserades och dracks vin. Lyckades bland annat hamna i en bastu och det var väldigt trevligt. Snön utanför var kall men idéen oslagbar. Då trafiken mellan Malmö och Lund kunde fungerat bättre nödgades jag ta mig hemåt under söndagen. På stationen såg jag massor utav diverse reklam-affischer och jag har därför spenderat större delen av dagen med att fundera på vad som är meningen med framförallt en av dessa affischer...

"Äntligen, boken om mandel är här"

En affisch som helt enkelt proklamerade att, ja nu finns det en bok om mandel. Vad jag inte kan släppa är följande; var finns alla dessa människor som i flera år gott och mått riktigt dåligt, på grund av avsaknaden av god litteratur om mandel. Det är ett mysterium av sällan skådat slag. De finns alltså människor som vaknat mitt i natten, badande i svett och med en vansinnig glöd i ögonen och gång på gång vrålat "fan, det finns ingen bok om mandel. Vad skall jag GÖRA!". Kan det vara så att en stor del av Sverige (eller rentav världen) har drabbats av flera fall av sjukskrivningar på grund av detta? Man skulle ju kunna påstå att problemet inte längre är ett problem då, ja: "Äntligen, boken om mandel är här" men det tycks mig ändå framstå som ett spännande fenomen.

Jag har ju pratat en del med Johnny om det här och inte heller han har styr på hur läget egentligen ligger med människor och mandlar...