Mediepersonligheten

Jag heter Ebba von Sydow.
Lycka för mig är att ha en perfekt garderob - de perfekta jeansen, som ger den där perfekta jeansrumpan. Vad man ska med en jeansrumpa till har jag ingen vidare aning om. Det är egenvärdet jag är ute efter. Jag blir lycklig. Men lycka avtar, så jag måste handla nytt.
Jag blir glad av att handla kläder. Jag tjänar ganska mycket pengar, så det blir en hel del kläder. En hel del glädje.

Arbetarklass, för mig, innebär att arbeta hårt. Jag arbetar hårt.

Jag är blond och blåögd. Ser ganska bra ut. Jag sammanfattar den stereotypiska svenska kvinnans utseende. Jag sammanfattar hennes stereotypa begär efter materiella ting, främst utseenderelaterade. Jag handlar alls inte om intellektualism, att se bortom ytan. Jag handlar om det som syns, det som går att ta på. Det som går att älska.

Det finns de som säger att jag bara har ett leende. Det finns de som säger att jag är en robot, sammansatt i Dresdens stora maskinfabrik, att min insida är full av äpplen och mindre kvinnor. Det är inte så.
Jag är en levande individ av kött och blod, som andas, lever och älskar. Det är så.

det är inte så