Gråt!

Jag gör just för tillfället något så extremt manligt som att sitta med tårar rinnande längs kinderna... Det var jävligt längesedan jag sysslade med dessa för visa, triviala aktiviteter, men ja, så kan det gå! Grunden är ej som man annars lätt skulle kunna få för sig att jag är: a. olyckligt kär, b. svårt skadad efter möte med trubbiga objekt, c. ute efter att få tag i damer som faller för män som gråter, utan istället är allt Sveriges fel! Och då är det klart den svenska folkmusiken vi talar om!
Jag sitter med andra ord och minns förra sommaren! Jag gråter med musiken (nej inte åt) och det känns kalas! Många skulle i detta läge drista sig till att skriva dagens låt är si och så men icke! Vad jag däremot tänker skriva är: en låt, det är "Calles Vals" med Väsen.

Nu prompt över till något annat, nämligen svordomar. Fredagen var som alla säkert förstått en kväll i glammens tecken. Där var sprit, fest, damer och framförallt glam (en hel del berusade färdigutbildade läkare också). Festligheterna befann sig ute på sjukhuset, i fredagsbaren. Det är där allt händer, och som alltid slarvade "vi" bort nycklarna till lagret (alltså inte jag, jag styrde mest upp andra viktiga saker...) vilket i princip sker varje gång det hålls lite större galej där nere! Till saken hörde att jag låst in alla mina tillhörigheter ute på lagret, således kändes det här med att hitta nycklarna som en hyfsat stor grej, i alla fall för mig.
Jag stormade därför runt och letade lite berusat efter dessa kvällens höjdpunkt utan resultat. Det var då listiga tanken nr. 1 slog till: "svär! och gör det på svenska, det är ju ingen som förstår dig då!" varpå jag med relativt kraftfull stämma proklamerade: "KUKEN" och helt plötsligt kommer listiga tanken nr. 2: "ehh... här finns svenskar här nere..." men ack! Listiga tanken nr. 2 kom alltför sent varpå det uppstod lite allmänt roliga miner och glada tillrop.
Fantastiskt!

Sådeså!