Nilsson? Nej, Nielsen!

Gårdagen bjöd på en del mer eller mindre trevliga händelser. På väg till någon form av läsarrangemang tänkte jag lite listigt att "mat är ju bra att ha, jag nedgör en björn på vägen till skolan så har jag mat till kvällen". Då det dessvärre inte längre strövar björnar i området som det gjorde förr nödgades jag nöja mig med en relativt anspråkslös mataffär i vilken jag inhandlade diverse varor, allt för att göra mig lycklig och mätt.
Innan jag på ett högst propert sätt stegade in i affären möttes jag dock av en man som kom cyklande mot mig. För att vara lite fördomsfull gissar jag på att han var turk, han log väldigt trevligt. Detta är dock inte allt! Mannen i fråga bar den mest perfekta mustasch världen skådat och detta tillsammans med leendet var en fantastiskt kombination. Hade Turkiet skickat in min nyfunne vän till Eu-förhandlingar hade saken varit klar för länge sedan. Han hade säkerligen glidit in under någon generalförsamling och tittat sig runtomkring och visat sin mustasch, dragit lite på smilbanden och eventuellt smutsat ner mattan med sin leriga cykel (som förmodligen skulle fått svårt att få plats i hissen). Därefter skulle han sagt något skojfriskt på Turkiska vilket direkt lett till att allmänt glad stämning utbrutit varpå världsfred uppnåtts och massor av turkiska magdanserskor (finns dessa i Turkiet?) hoppat upp från ingenstans och lovprisat mannen med den ståtliga mustaschen.
När jag efter detta omtumlande möte parkerade min cykel såg jag ett äppelträd utan ett endaste blad som dock var fyllt av mogna äpplen. Om detta skall symbolisera något får någon annan analysera.

Läsningen igår skulle enligt tidigare planer göras färdig på krogen med massor av Nielsens bitter och allmänt bandit-beteende och trots detta faktum kan jag nu allt om axillens underbara anatomi (humanister får nöja sig med att kalla denna anatomiska region för det något mindre sexiga: "armhålan").