Ondskans rot (en övning i postmodernistisk solipsistisk perspektivanalys)

Här ovan ser ni en bild av den nordiska bronsålderskulturens utbredning.
Det var ungefär vid den här tiden som ett relativt litet gäng svettiga dårar irrade upp i den här avlägsna parentesen i Europa. De kanske kom från den frodiga myllan i området runt Svarta Havet, drivna av brist på utrymme eller idiotiska idéer om hur man blir en Stor Människa.
Kanske hade en av dem bara ett öga.
Här mötte de vad som kanske kan kallas proto-finnar och etablerade sig som ett slags herrefolk i den här primitiva avkroken.
Men folk pallade inte riktigt uttala allt som de här nykomlingarna.
Resultatet?
- En slags brytning som idag kallas den germanska språkgruppen. Långt ifrån den nazistiska idén om ett rent, "ariskt" språk.
Några år senare gav männen (kvinnorna kan ingen klandra) i den här halvrövade massan upphov till så många vackra saker som kommit att färga historiens duk i de många nyanser vi har i dag:

Roms fall. (för att någon gotlänning var hungrig)
Imperialismen. (för att få nya och intressanta saker att äta)
Nazismen. (för att någon ville ha mer mat, och allt för sig själv)


Som ni ser löper en röd tråd genom de olika förehavandena. På något vis tycks den germanska folkgruppen genom åren kombinerat mat och död på ett makabert storslaget vis.
Men varför detta?
För att det enda halvt vettiga man kan få ut av jorden i norra Europa är korv och rovor?
Till och med Lebensraum-konceptet handlade om att få tillgång till den feta Ukrainska myllan. Längtan att sitta och mysa med en kopp té i en persikolund måste plötsligt blivit överväldigande när någon satt och drack snaps under en våt gran.
De germanska folken tycks ha piskats på av känslan att det måste finnas något bättre ställe att bo på där ute nånstans, med bättre mat att äta.
Nu har vi förstås fått såna fina och kulturrelativistiskt intressanta detaljer som kebab, pizza och sushi att variera vår kost med, så det behovet håller folket ännu i schack.

Men vädret är detsamma.

Visst känns det ännu tungt när höstmörkret faller.

Vad gör man?

Man invaderar Thailand.