Låtom oss alla diskutera fåfänga:

Efter att närmare ha introducerats till embryologins värld blir jag trots det faktum att alla involverade i flufcopter är vackra och framgångsrika människor med total koll på allt i hela världen tvungen att säga följande:
Alla människor har någon gång varit fula som stryk! När jag säger detta menar jag givetvis fula under den period vi var foster/embryon. Det tjatas mycket om hur fint det är med barn (och helt ärligt, hur vackra är barn egentligen?) och hur fantastiskt det är med embryon och att födseln är det mest fina som finns i hela universum. Var dessa gravt felaktiga och falska uttalanden har sin grund i vill jag inte spekulera vidare i och detta har jag som sagt kommit till insikt över efter att ha studerat lite embryologi.

Embryon är gräsligt fula varelser som liknar en kombination av head-crabs från half life och någon form av dåligt gjord skumgummi-alien från en dålig scifi-serie. Hör ni det alla ROMANTIKER, det är inte vackert det är FULT!!! Och nu pratar vi inte mer om det!

This is "sött barn", "sött barn" is the destroyer of worlds...

Anatomi kan vi dock alltid prata om och eftersom jag ändå är igång med att skaffa mig dåligt rykte är det dags att förolämpa de lärdaste av lärda anatomer. Det är dags att ta sig samman; det anatomiska språket idag är baserat på liknelser och språkseder med ursprung i svunna tider (där en anatomiprofessors enda egentliga funktion var att ränna runt på institutionen och sörpla kopiösa mängder portvin). Jag menar bara en grej som "turk-sadel", JAG VET INTE VAD EN TURKSADEL är och inte heller google ville berätta!!! (En turksadel i anatomiskt hänseende är en riktigt skojig pryl som rumsterar inuti craniet. Strukturen skall tydligen likna ett vardagsföremål som går under namnet turk-sadel).