Om den du vill vara...

Det är söndag (eller rättare sagt måndag) och jag sitter likt en väl redd sås och utforskar mänsklighetens samlade kunskaper via allas vårt internet... Jag kan tillsammans med min vän partyhajen (red. anm: "liten blå och förbannat GAY") se tillbaka på ett par händelserika dagar med fest, glamour och massor av de lite våtare varorna. Man bar fina textilier och dansade natten lång, en helgjuten torsdag som följdes av en skönt avslappnad helg!

Då alla mer eller mindre ansedda, populära eller trendiga människor ständigt slänger sig med citat av diverse karaktär kan jag inte vara sämre (observera att citatet är översatt av mig och att jag dessvärre inte kommer ihåg det hela precist men det kan ju i slutändan kvitta):

"Alltså det här med vetenskapen... det är ju bara män i tweed som håller på och skär i grodor"

Det tyckte jag var fint sagt. Det är Woody Allen som sagt det, inte för att jag vet annat om denna man än att han gjort massa filmer, att han fått massa pris och att han har glasögon. Dessutom ser han rätt ömtålig ut. Men det är ju förvisso en hel rikedom av kunskap om enbart en man.

Låtom oss gå vidare i diskussionen kring människor och mer precist ta och studera exempel på diskussionen kring vilka slags människor man vill vara. Många vill gärna vara sådär "härliga" och "ungdomliga". Slå t.ex. upp valfritt livsstils-magasin och frossa bland alla olika fina filurer där förekommer. Hon med stora bröst och smal midja, han med fint leende, akademikern, kocken, personen som är "känd från tv" och vi får inte glömma "festfixaren".
Ni kan alla dra åt helvete, den personen man bör vilja vara är nämligen kvinnan/mannen som står för tamburin-spelandet i låten "Three of Woe" från "Conan the barbarian"-soundtracket.
Inser ni inte vilken potential det ligger i att vara en sådan person... Man glider in på en fest (spelar ingen roll vilken, man är ju i princip bjuden på samtliga då man är tamburin-spelaren) och spatserar lite lätt och ledigt runt för att då och då säga "tjena, det är ju jag som är den där tamburin-spelaren från Conan-soundtracket" varpå alla automatiskt vill göra något av följande med en: bjuda en på en drink/bli mysigt intima med en/låta en ärva massor utav rikedomar/ta en med på en festligare tillställning än den man är på eller eventuellt alla saker samtidigt...
Eller föreställ er att man traskar in på någon form av statlig institution där en konkret och ständig byråkrati råder. Där sitter människor som väntat i princip 4 år på att få tillåtelse att klippa gräset men som fortfarande inte fått tillstånd! Man ser sig omkring och säger lite tyst för sig själv; "ahh, det är minsann skönt att vara den som spelade tamburin till conan-soundtracket". Då dyker det upp 5 män klädda i mörk kostym med matchande solglasögon som säger "den här vägen" varpå man blir visad till en eller annan viktig person som styr upp ens ärende på ungefär 4 sekunder. När man sen kommer ut och de som väntat hur länge som helst ser en, så blir de inte sura utan istället helt glada då de fått träffa en riktig baddare till person under deras långa väntan!
Om man tänker på vad som gett upphov till allt detta och inser att det är att man i en låt stått och gäspat lite, för att sedan slå 4 takter på en tamburin, bör man komma till insikt med att livsstils-magasin är helt värdelösa!!!

Ha det fint, nu ska jag sova!


"Vad fan lirar du sax för, det är ju tamburin man skall spela!"