Romantikens fiende
"geas - destroyer of romance" har det sagts om mig. Jag vill inte säga att det nödvändigtvis är fullt så långt draget, men visst, jag har ett problematiskt förhållande till vad man i folkmun kallar Romantik.
Därmed inte sagt att jag på något vis går in för att förstöra all form av romantik så fort jag ser den, men jag tycker för det mesta att den är skiet.
Varför tycker jag att den är skiet?
För den är hittepo.
Många värdesätter förälskelsen, fjärilarna i magen, att bli pirrig varje gång din påtänkta tänker till och varje gång Hon/Han har skickat ett meddelande. För all del, allt det där är njutbart, men det är långt ifrån målet med en riktig relation. Kärlek, å sin sida - å min sida, innebär den där grundläggande, grundmurade, konkreta känslan som infinner sig när allt det där mesiga skitet lagt sig och man vet att man kommit nån vart. Då du vet om det var så att han/hon bara var snygg eller om det faktiskt fanns något där som fortfarande får dina bordunsträngar att svänga.
Och folk tappar fattningen.
Förälskade jävlar som inte vet bättre tror att du vill veta något om deras Påtänkta. Som om du hade med saken att göra och därför brydde dig. Visst, tryck ett foto på din respektive i ansiktet på mig, men du måste ha något intressant att säga samtidigt.
"Vad säger du om en trekant?" Intressant, men nej tack.
"Kan inte räkna till tre, men sexet var bra" Intressant, jag förstår.
Annars?
Nej, jag vill inte veta hur kär du är. Jag delar inte känslan med dig, förstår du.
Och fan ta 50% av alla blommor och fan ta hälften av all så kallad omtanke och fan ta all jävla chokladromantik.
Men det är förstås svårt att se allt det här; svårt att se när man är på insidan. Men det betyder bara att du har att lära, att du bara inte är så långt kommen. Att du har saker att tänka igenom - behöver relatera dig själv till andra människorl. Så du kan komma ut på andra sidan och vandra på Den Rena Kärlekens rosendoftande ängder. Inte en fucking jävla ros så långt ögat når.
Varför tänker jag så här?
Billy Bragg röstar på att jag är för välutbildad - "Scholarship is the enemy of romance", menar han. Han kanske har rätt. Jag låter er gissa. Skiet är det i alla fall, och det vet vi alla innerst inne.
Därmed inte sagt att jag på något vis går in för att förstöra all form av romantik så fort jag ser den, men jag tycker för det mesta att den är skiet.
Varför tycker jag att den är skiet?
För den är hittepo.
Många värdesätter förälskelsen, fjärilarna i magen, att bli pirrig varje gång din påtänkta tänker till och varje gång Hon/Han har skickat ett meddelande. För all del, allt det där är njutbart, men det är långt ifrån målet med en riktig relation. Kärlek, å sin sida - å min sida, innebär den där grundläggande, grundmurade, konkreta känslan som infinner sig när allt det där mesiga skitet lagt sig och man vet att man kommit nån vart. Då du vet om det var så att han/hon bara var snygg eller om det faktiskt fanns något där som fortfarande får dina bordunsträngar att svänga.
Och folk tappar fattningen.
Förälskade jävlar som inte vet bättre tror att du vill veta något om deras Påtänkta. Som om du hade med saken att göra och därför brydde dig. Visst, tryck ett foto på din respektive i ansiktet på mig, men du måste ha något intressant att säga samtidigt.
"Vad säger du om en trekant?" Intressant, men nej tack.
"Kan inte räkna till tre, men sexet var bra" Intressant, jag förstår.
Annars?
Nej, jag vill inte veta hur kär du är. Jag delar inte känslan med dig, förstår du.
Och fan ta 50% av alla blommor och fan ta hälften av all så kallad omtanke och fan ta all jävla chokladromantik.
Men det är förstås svårt att se allt det här; svårt att se när man är på insidan. Men det betyder bara att du har att lära, att du bara inte är så långt kommen. Att du har saker att tänka igenom - behöver relatera dig själv till andra människorl. Så du kan komma ut på andra sidan och vandra på Den Rena Kärlekens rosendoftande ängder. Inte en fucking jävla ros så långt ögat når.
Varför tänker jag så här?
Billy Bragg röstar på att jag är för välutbildad - "Scholarship is the enemy of romance", menar han. Han kanske har rätt. Jag låter er gissa. Skiet är det i alla fall, och det vet vi alla innerst inne.
"Ja fy fan, man får änte va för smarrt! Då får man änte knolla! Här sitter jag och är redo för motsatsen."
posted by geas at
3:19 fm
5 Comments:
om jag kommit hem och min påg hade lagat mat, tänt ljus och skrivit en dikt till mig... då hade jag sprungit.. sprungit så fort benen bär. (och inte bara för att han är rätt kass på att laga mat) Men jag måste ändå påpeka, att vara nykär är inte detsamma som att älska romantik.
By
Anonym, at 11:56
men nykärligheten hör saken till, visst? Det är många som har en romantisk uppfattning om nykärligheten - att det är så man alltid ska känna eller att det är det som är göttast här i livet.
By
geas, at 08:58
åh geas. du är så skönt bitter. way to go.
By
Anonym, at 23:02
många tror ja, att när nykärligheten lagt sig är allt skiet, men ändå, blanda inte nykärlighet och romantik. Det är två skilda ting i grund och botten...
By
Anonym, at 00:35
skilda som de må vara, är de skit likväl!
By
geas, at 05:15
Skicka en kommentar
<< Home