De lingvistiska tricken

Det är ofta (eller inte helt sällan) som folk frågar mig vilken min favorit bland lingvistiska trick är.
"Ååh, men det finns ju så många!" brukar jag lite slentrianmässigt replikera.
Men om jag skulle sätta mig för att vurma för ett par absoluta favoriter, så måste det nog bli Xiasm och Rhotacism.
Båda är termer som behandlar latin, men båda är på grekiska! Redan där börjar festen.

Xiasm är att ta två ord i två egentligen separata satser och sätta dem bredvid varandra, rygg i rygg, för att påpeka deras likställdhet i sammanhanget.
Motsvarande hade på svenska lytt nåt i stil med "kossan har horn, betar har galten".

Rhotacism är inte ett trick per se, men det är nåt visst med den som får mig att mysa. Kanske för att det kan vara en av världens första observationer och namngivningar av etymologisk art, eller kanske för det tankeväckande i att det låter som en -ism som man skulle kunna ta till sig.
Det är helt enkelt beskrivningen på vad som skett med S som lämnats ensamma mellan vokaler i latinet. Vocase (kalla) -> Vocare.


Rhotacisterna har årsmöte i underjorden. Notera storrhotacistens huvudbonad av traditionellt snitt och mönster