Dagen efter och arbete...

Efter en vacker coupe de grace i Odense (jag har ingen aning om vad "coupe de grace", betyder men säg det inte till någon) sitter jag nu igen på tåget. På tåg får man höra många lustiga saker och därtill uppleva många roliga saker.
Låt oss titta närmare på ett exempel: jag har sedan länge gått och hävdat att jag är lite extraordinär, lite utöver det vanliga så att säga, och idag fick jag detta bekräftat... När den stora stål-larven lufsade in på perrongen för att ta mig och alla andra resenärer till diverse slutmål började folk så som folk gör, att tränga sig på för att äntra tåget. Längst bak stod där en stackars gammal dam med en överdimensionerad väska och tittade sig förvirrat omkring. Jag frågade på vackert svärmors-vis om hon inte ville ha en hand med väskan. Damen slutade tittade förvirrat, log och lät mig hjälpa henne med alla koftor och andra bestyr (som med största sannolikhet utgjorde ca 56.7% av hennes packning). Vi skiljdes åt varpå en annan resenär tittade på mig och utbröt "det finns minsann inte så många av din typ kvar nuförtiden..." Jag log lite försmädligt och gick och satte mig ner.
Poängen är alltså att gentlemän är på väg bort från samhällets primära sfär... Eller som någon slags loj historiker sa på discovery: "första värdlskriget var det sista kriget där man rent faktiskt utgick från att det förekom hyfs bland gemene man"...
Vad är då sensmoralen av allt detta?
Jo men detta framstår ju för den dristige läsaren, som en självklarhet; Jag deltog aktivt i första världskriget! Det var rätt lerigt och faktiskt rätt jobbigt!


Så här skoj var det under första världskriget, med andra ord; ett rosa krig.

Från de regionala nyheterna kan vi sluta oss till att jag gjort ett nytt tappert försök med helgon... Eller, försök och försök. Har lagt in en pretentiös bild på mig själv och skrivit ett par "glam och fest"-meddelanden i folks gästböcker, mer än så har det inte blivit men vi får väl se!

Kärlek, fred och allt det där!