Ironin och bostaden

Livet drivs framåt genom ett gytter som stöper det i en ironisk form.
Blir du brandman blir någon av dina släktingar garanterat pyroman, ska du besiktiga lägenheter som yrke ligger de helst längst upp i huset, och din rumskamrat kommer garanterat hem just under de rara minuter då du tagit tillfället i akt för att gå på toa med öppen dörr.

De här små skevheterna i vardagen tycks vara universums sätt att jämna ut saker och ting, en slags entropi för det mänskliga varat. Dumhet flockar sig till smarthet och drar den med sig ner i smutsen, skönhet går ofelbart hand i hand med det fula och all god tillvaro ska kollapsa i det vanskliga varats entropi.

Idag var jag skogstokig och tittade på lgh, för jag behöver nånstans att bo, varpå jag i en lgh råkade på inte bara mäklaren, utan även två unga herrar som inte hade smak eller vett att gå när en ny klient dyker upp för att se på lgh.
Följande diskussion följde:

Jag - "Så det är budgivning på den här lgh?"
Mäk - "Ja, det är det. Öppen budgivning."
Jag - "Ärligt, är inte budgivning på lgh helt tokigt ur ett nationalekonomiskt perspektiv? Priserna drivs upp och värdena ökar exponentiellt istället för att följa generalprisindex. Det finns ju inte heller några alternativ till ett boende, jag menar, folk måste ju ha nånstans att bo! Helt plötsligt måste man tävla om tak över huvudet."
Mäk - "Nja, tja... alltså, det är ju marknaden som styr det där. Vill marknaden ge en miljon för den här lgh, så kostar den en miljon. Ska den bara kosta 100 papp, så är det så."
Jag - "Så du menar att marknaden förr eller senare måste stabilisera sig?"
Mäk - "Ja, det är det man ser börjar hända i Stockholms mer centrala delar nu."
Jag - "Nå, oki... men -"
Drulle 1 - "Jamen asså, d e bara att ge sig in i leken ja menar d e budgivning som gäller asså d e som ett spel asså d e som Monopol!"
Drulle 2 - *entusiastisk* "Ja för fan, d e budgivning! Vad kostar den nu, 495?"

Därefter var jag mållös och gick för att se nästa lgh.

Vad vår mindre verbalt bemedlade herre nummer 1 alltså menade är att budgivning på lgh är som ett gammalt, jättedåligt brädspel där man vet efter andra rundan vem som kommer att vinna och resten bara är ett långt, onödigt och utdraget bevis av sannolikhetens oundvikliga resultat.
Det är mer oklart vem mäklaren är i bilden som målas upp. Är det han som äger spelet och kräver kaffe och bullar för lånet?