Smörhunden

Tidigare idag regnade det på ett ruskigt obehagligt sätt. Innan jag gick ut, tittade jag lite nonchalant ut genom rutan och tänkte "det är lugnt, det regnar bara lite, det nästan smeker ner, vem behöver regnkläder". När jag kom ut gick det ungefär 4 sekunder tills jag insåg att jag hade fel. Jag förvandlades i nästa ögonblick till en liten, sjukt bitter och ganska arg hund.

Det är inte lätt att bo bredvid jänkarna, nästan precis lika svårt som det är att leverera ordentligt med smör till vännerna på landet...

Nu skall vi prata om smör! Jag använder väldigt sällan smör. Vet inte riktigt varför men har övervägt om det är någon form av trots. Det känns liksom inte rätt att ha det i kylen och det känns alldeles fel att ha det på smörgås och andra liknande mat-anrättningar. Men min bror gillar smör. Han är rätt duktig på att äta stora mängder av denna vara och dessutom bibehålla både värdighet samt normalvikt. Inte dåligt med andra ord. Vi kom för övrigt under förra veckan fram till, att sminkös är det nya läkare. Precis som jag långt tidigare fann ut av att det att skriva med stora bokstäver är det nya svarta...

"Ro hit SMÖRET ungjävel!"

Nu är det dock natt och jag sitter vid mitt skrivbord och tvättar kläder. Alltså inte på skrivbordet utan nere i källaren. Det är rätt skönt att göra två saker samtidigt utan att egentligen göra något av det två sakerna, moderna maskiner är helt enkelt rätt piffiga! Ordet piffig vet jag inte var det härrör från men det är helt vilt och galet oavsett omständighet!

Åt helvete med hela skiten, vi ses!