The sound of homo

Tänker på korv.

The hills are alive! Alive with the sound of homo! And the sound is that of... schlaaageeer.

Hur fan gick det här till, frågar man sig gärna om man heter geas eller vild i förnamn. Vi förmodar, per reduktionistisk analys, komparativa studier eller gammal hederlig deduktion att man även kan heta mast.

I helgen levde kullarna på Wonk i Malmö. Lyckligtvis var det en influgen DJ från London som spelade skön house, men nånstans mellan det och min och vild's suboptimala rendering av Don't you want me blev vi enligt vanlig Wonk-sed bombarderade med Schlager. Förra gången vi besökte tillställningen valde självaste Kikki "Korv" Danielsson att hedra oss med sin närvaro. Vi var mycket glada och hon var kort, aningen korvformad (legenderna visade sig vara sanna!).

Så varför? Varför ska (manlig) homosexualitet handla i så stor utsträckning om schlager? Vad hände med att vara en skön kille med skön smak? Är det glittret? Är det transponeringen inför sista refrängen? Är det heterovakuumet som sugit in kulturen?

Frågorna hopar sig.

Men man kan nånstans i ens fruktansvärda, mörka inre ana att korven är nyckeln.

Har nu tänkt en hel del på korv. Gillar korv.