En svår nöt att knäcka:

Malmö har ju förvandlats till en smältdegel av kultur och annat skoj och anledning är ju givetvis att jag nu varit hemma i nästan en vecka. Stannar eventuellt till nästa helg igen beroende på hur mycket jag saknar billig öl, vansinnig integrationspolitik, rågbröd och Danmark rent generellt.

Under gårdagen var jag på ett arrangemang av relativt stor student-karaktär. Det hela begav sig i Lund där det spatserades och dracks vin. Lyckades bland annat hamna i en bastu och det var väldigt trevligt. Snön utanför var kall men idéen oslagbar. Då trafiken mellan Malmö och Lund kunde fungerat bättre nödgades jag ta mig hemåt under söndagen. På stationen såg jag massor utav diverse reklam-affischer och jag har därför spenderat större delen av dagen med att fundera på vad som är meningen med framförallt en av dessa affischer...

"Äntligen, boken om mandel är här"

En affisch som helt enkelt proklamerade att, ja nu finns det en bok om mandel. Vad jag inte kan släppa är följande; var finns alla dessa människor som i flera år gott och mått riktigt dåligt, på grund av avsaknaden av god litteratur om mandel. Det är ett mysterium av sällan skådat slag. De finns alltså människor som vaknat mitt i natten, badande i svett och med en vansinnig glöd i ögonen och gång på gång vrålat "fan, det finns ingen bok om mandel. Vad skall jag GÖRA!". Kan det vara så att en stor del av Sverige (eller rentav världen) har drabbats av flera fall av sjukskrivningar på grund av detta? Man skulle ju kunna påstå att problemet inte längre är ett problem då, ja: "Äntligen, boken om mandel är här" men det tycks mig ändå framstå som ett spännande fenomen.

Jag har ju pratat en del med Johnny om det här och inte heller han har styr på hur läget egentligen ligger med människor och mandlar...

Ordning och reda förfan!

Om inget görs snart kommer sverige att förfalla totalt. oreda på gator och torg kommer leda till att den genomsnitsliga svensken snart inte är bättre än en italienare!

ITALIENARE!!!!!

Det näst mest slarviga folkslaget kring medelhavet (känt i frommare kretsar om guds snuskopp).

det kommer liga pasta i alla gathörn och män kommer ha uppknäppta skjortor med hår och guldkjedkor uthängande!

det finns dock en liten bonus med detta, det blir ok att kalla saker man inte gillar för könsord och efter världens äldsta yrke.

men ta inte mitt ord för det utan titta in i ögat på den här liraren, det var han som berättade denna nyhet för mig, och vet att det är dagens sanning.

samhällets krav

idag fick jag två brev, i sin essens diametralt motsatta

det ena gav mig besked om att jag givits lön

det andra krävde mig på detsamma

hjärtat satte sig i halsgropen när jag såg att CSN krävde mig på 1800 pix som första delbetalning
jag är ju redan statens lakej! räcker inte det? en del av det jag tjänar går åt till att ge studenter lön!
jistanes!
men sen lugnade jag ner mig när jag insåg att det rörde sig om 1800 pix var tredje månad
det går nog ändå

men i denna mörka stund av statliga krav så har jag i alla fall den kära mandolinen, vars närvaro jag förärats
men jag saknar ännu annat ackompanjemang än mp3:or! var är min duett!? va är mitt bluegrassband!?

"Do you feel lucky?"

Jag har mot förmodan hämtat mig en smula från min annars dödliga sjukdom. Det var så extremt uppiggande så att jag helt sonika gick och blev cowboy. Med sexskjutare, whisky och t.o.m. häst! (ok, det där med hästen har jag hittat på, jag är en sån cowboy som gillar att gå, med stavar och sån annat skit!).

"Jag är ju cowboy... det blir nog bäst för alla parter om ni passar er jävligt noga och typ ger mig guld eller annan cowboy-booty!" Bilden är retucherad för er läsares säkerhet, det är farligt att veta hur jag ser ut!

Jag har den senaste timmen dragit runt lite "casual" i öknen och gjort cowboy-saker; skjutit på folk, skjutit på kaktusar, skjutit på ormar, skjutit på stenar, stått och blickat bittert in i någon solnedgång, släckt lägereldar, slängt med illaluktande filtar och sagt "howdy" till folk av motsatt kön (och givetvis samtidigt utfört den beryktade hattknäppar-manövern).
Nu tror jag att jag skall fortsätta vara sjuk ett tag till men om få timmar vandrar jag åter i era trakter. Det skall nog kunna bli riktigt festligt... So long!

det radikala sprattet

jag har kommit på ett radikalt spratt

man kan nämligen göra nitroglycerin ganska enkelt hemma i köket. Man blandar helt enkelt salpetersyra och svavelsyra och sen tillsätter man glycerin.
för att göra dynamit blandar man detta med i princip samma skit som man gör kattsand av.
sprattet tar form!


ponera att du har en kattägare du inte gillar, alternativt en vendetta till katten i sig.
byt ut den vanliga kattsanden mot din dynamitkattsand, med en tillsats (x) som bildar hetta när det blandas med karbamid (urinämne, finns i tuggummin och kattpiss) och voilá, en festlig kattbomb tar form!

onödigheter

Onödigt - jag gjorde en illustration till Kallbadhuset som antagligen aldrig kommer möta allmänhetens ljus. Så jag lägger upp den här så ni förstår hur det är att bada där.

jag är dessutom inte direkt sjuk, känner mig bara krasslig, men jag har fått nån form av infektion sedan Vild slängde den tjocka katten Tolstoj på mig så jag fick en reva på axeln. Revan formade nån form av finne som var äcklig.
Nu är den så gott som borta och förhoppningsvis är allt över imorgon.

Igår somnade jag vid fyratiden efter att nästan snarkat Vild i örat på Skype. Men jag vaknade igen vid niotiden! Suspekt! Vadan detta!?
Jag fattar ingenting. Onödigheten segrar.

Sjukdom

En sådan trevlig rikedom av poster! Det gillar vi! Det blir liksom helt trevligt, småborgerligt och revolutionärt på en och samma gång!!!

Jag är sjuk, det har jag annars inte varit på ungefär 400 år vilket är ganska spännande (och lite jobbigt). Just nu går tillvaron således ut på att i möjligaste mån imitera en liten ödla som tycker synd om sig själv!


"Det är ju inte så mycket att jag är ödla, det är ju det att jag är konstnär det handlar om!"

klasslösheten

jag skulle kunna avslöja mina tankar kring urringningen
jag skulle kunna skriva om nåt viktigt som hur knasigt det blir när ett heterosexuellt samlag under samtycke anses mer omoraliskt än att döda folk för att ta deras pengar
jag skulle kunna skriva om mina lysande framtidsplaner

men en oväntad vändning väntar runt kröken
- jag ska skriva om min klasstillhörighet!

När jag var liten fanns jag i en familj med 2.6 barn och två föräldrar. Allt var väldigt medelklass. Sen separerade föräldrarna! Raffel.
Med min pappa har jag sedan fått bo i folks källare, blivit utslängd, fått sova på golvet, leva på gröt och majs, inte ha råd till nåt annat än att titta på saker på stan, fått lära mig hur hemskt det är med materialism, bo sex pers i en liten tvåa
Med min mamma har jag sedan fått dricka vin, äta ost, vara i närheten av golf (men på behörigt avstånd), fått se på alla tv-kanaler på en ny TV och aldrig någonsin behövt sova i eller på något annat än en säng, fått gå i skola med de rika kidsen, alltid haft en dator

splittrat!

just nu är jag högutbildad (tre år på högskola) men jobbar med ett knegarkneg (croupier på casinot), äger ingenting men har en massa grejer

splittrat!

denna klassmässiga förvirring menar Vild är en kastlöshet som är orsaken till att jag är kall och död inombords och därmed ofta fryser och därför har så kalla händer och fötter


nu ska jag sova efter att nästan ha somnat vid ett blackjack-bord. TÄNK SÅ PINSAMT DET HADE VARIT!

Från opnbf hemsida

det är ju så att kvaliten på dagens män inte på något sätt är jämnförbar med de män som fornom likt titaner gränslade våran planet.

bara ta den här samlingen av nästan 100% mustachklädda män, inte en enda man jag känner kan leva upp tilll deras nivå! inte en enda!

man kan tydligt se hur manlighet har långsamt försvunnet ur vår tid i samma takt som mustachen. onekligen har detta en stor effekt på samhälls-kroppen. ingen som kan hugga ved ordentligt. överpopulation av olika djurarter som inte blir dödade. berg som inte blir bestigna. akut brist på dueller. ingen so rundar uddar i dåliga små båtar, bara så att de kan säga att de har gjort det. hela världsdelar som inte styrs av vita. i vissa fall tilll och med av kvinnor! vansinne! nä odla mustach idag!!!

Pax omnia/ vild

Att lyckas

till skillnad från våra asiatiska vänner så äter vi nordbor en kopiös mängd raffinerade mejeriprodukter, detta har lett fram till vanliga svenska uttryck så som "då är vi uppe i smöret", "inte för allt smör i småland" och "du kan köra in smöret i örat din lata hora".

Men hur gör asiaterna? eftersom böneveckan för kristen-enighet börjar i dag uppmanar jag alla att tänka på denna väldigt viktiga fråga.

Peace y'all/ vild

Livet!

Ohoj! Det var ju helt fantastiskt vad det bara dräller av diverse poster från folket på flufcopter... Nå, för sakens skull är det dags för att i princip alla människor på hela jorden lyssnar på "La Marche Des Gendarmes" med Edguy.

Som straff åt alla som bör straffas tänker jag gå och dricka öl nu, utan er (och den är dessutom billig och god!)

KONST!

Som vi alla vet är mitt så kallade "studieuppehåll" i landet med hyggen och flæskesvær en illusion. Jag gör enbart sken av att vara en sådan som studerar de naturvetenskapliga ämnena vilket onekligen leder till att jag senare i livet börjar spela golf. I verkliga livet är det dock annorlunda, där strosar jag längs gatorna i Paris med ständig extensiell ångest hängande över huvudet. Jag målar storslagna konstverk, gråter om nätterna, dricker pernod och lider på konstnärers vis. Tillvaron är slitande för både kropp och själ med det är ett offer jag är beredd att ta, å konstens vägnar!


Därför ska jag nu gå vidare med en anekdot över vad jag inte gjorde igår eftersom jag ju är i Paris nu;

Det var återigen fest och glam men denna gången stod jag åter på den "rätta" sidan av baren. Människorna av det lite äldre snittet var färdig-tenterade med den fruktade "kerne-pensum" (sista tentan på första delen av utbildningen). Det startade trögt men blev så småningom bättre. Där fanns norrmän, svenskar och till och med danskar... festen fortlöpte i trevligt tempo och i Danmark är det kutym att även bartendern dricker, det ger det hela en extra festlig tvist. Det blev dock för en del så pass vilt att jag med mina svenska värderingar gick igång och fick folk att inse att det där med 2 nya öl faktiskt var en dålig idé, vatten är ju faktiskt helt ok. Mot min förväntning fick jag ett norsk leende och någon form av nordisk svada om "ja, där har du nog rätt, vatten låter sjukt gjutet!". Trevligt värre!

Nu skall jag åter ner till min gode vän François för ännu en kopp svart, mörkt och bittert kaffe. Någon skall ju måla här i världen och det kan ju lika gärna vara jag.
Salut!

Om den du vill vara...

Det är söndag (eller rättare sagt måndag) och jag sitter likt en väl redd sås och utforskar mänsklighetens samlade kunskaper via allas vårt internet... Jag kan tillsammans med min vän partyhajen (red. anm: "liten blå och förbannat GAY") se tillbaka på ett par händelserika dagar med fest, glamour och massor av de lite våtare varorna. Man bar fina textilier och dansade natten lång, en helgjuten torsdag som följdes av en skönt avslappnad helg!

Då alla mer eller mindre ansedda, populära eller trendiga människor ständigt slänger sig med citat av diverse karaktär kan jag inte vara sämre (observera att citatet är översatt av mig och att jag dessvärre inte kommer ihåg det hela precist men det kan ju i slutändan kvitta):

"Alltså det här med vetenskapen... det är ju bara män i tweed som håller på och skär i grodor"

Det tyckte jag var fint sagt. Det är Woody Allen som sagt det, inte för att jag vet annat om denna man än att han gjort massa filmer, att han fått massa pris och att han har glasögon. Dessutom ser han rätt ömtålig ut. Men det är ju förvisso en hel rikedom av kunskap om enbart en man.

Låtom oss gå vidare i diskussionen kring människor och mer precist ta och studera exempel på diskussionen kring vilka slags människor man vill vara. Många vill gärna vara sådär "härliga" och "ungdomliga". Slå t.ex. upp valfritt livsstils-magasin och frossa bland alla olika fina filurer där förekommer. Hon med stora bröst och smal midja, han med fint leende, akademikern, kocken, personen som är "känd från tv" och vi får inte glömma "festfixaren".
Ni kan alla dra åt helvete, den personen man bör vilja vara är nämligen kvinnan/mannen som står för tamburin-spelandet i låten "Three of Woe" från "Conan the barbarian"-soundtracket.
Inser ni inte vilken potential det ligger i att vara en sådan person... Man glider in på en fest (spelar ingen roll vilken, man är ju i princip bjuden på samtliga då man är tamburin-spelaren) och spatserar lite lätt och ledigt runt för att då och då säga "tjena, det är ju jag som är den där tamburin-spelaren från Conan-soundtracket" varpå alla automatiskt vill göra något av följande med en: bjuda en på en drink/bli mysigt intima med en/låta en ärva massor utav rikedomar/ta en med på en festligare tillställning än den man är på eller eventuellt alla saker samtidigt...
Eller föreställ er att man traskar in på någon form av statlig institution där en konkret och ständig byråkrati råder. Där sitter människor som väntat i princip 4 år på att få tillåtelse att klippa gräset men som fortfarande inte fått tillstånd! Man ser sig omkring och säger lite tyst för sig själv; "ahh, det är minsann skönt att vara den som spelade tamburin till conan-soundtracket". Då dyker det upp 5 män klädda i mörk kostym med matchande solglasögon som säger "den här vägen" varpå man blir visad till en eller annan viktig person som styr upp ens ärende på ungefär 4 sekunder. När man sen kommer ut och de som väntat hur länge som helst ser en, så blir de inte sura utan istället helt glada då de fått träffa en riktig baddare till person under deras långa väntan!
Om man tänker på vad som gett upphov till allt detta och inser att det är att man i en låt stått och gäspat lite, för att sedan slå 4 takter på en tamburin, bör man komma till insikt med att livsstils-magasin är helt värdelösa!!!

Ha det fint, nu ska jag sova!


"Vad fan lirar du sax för, det är ju tamburin man skall spela!"

romantiken

jag har tänkt på romantik idag

jag tänkte som så, att förr i världen tänkte jag att romantik mest var skiet för att det var fånigt och tjänade inget högre syfte än att ersätta vad obekväma saker och ting som saker och ting egentligen handlade om, till exempel sex, död, politiska beslut och mycket annat som folk kan ha negativa värderingar kring

så tänkte jag nu som så, att jag kanske omvärderat och ser romantik på ett nytt sätt
men nja
kanske bara att jag fått ett vidgat sätt att se på romantiken

jag ska dra några konkreta exempel för att påvisa att romantik är analogt med lögn -


1. Krig
"Er son har stupat i kriget. Han blev träffad i hjärtat av en tysk kula."
Ett öde som kanske beföll någon på riktigt. Det låter trevligare än "er son mosades under en tysk stridsvagn då han fick panik och inte hann flytta sig" eller "er sons ansikte exploderade när han träffades av en kula i nacken". Men varför ljuga om saken?
Räcker det inte med "er son stupade i kriget när han tjänade hemlandet"?
Förr eller senare måste någon familj med en av kriget dödad son träffa en annan familj som delar dess öde. "Er son dog också av en kula i hjärtat? Vilket sammanträffande!" Sen kanske en familj till - "...kula i hjärtat? Minsann."
Misstanke väcks. Den romantiska illusionen rämnar när man kommer för nära.

2. Attraktion
"Snygga bröst."
En rejäl push-up-bh (som iofs börjar gå ur tiden enligt någon aftontidning) menar jag är en romantisk framställning av hur saker och ting ter sig i verkligheten.
En illusion som måste upprätthållas vid varje givet tillfälle man träffar en given person för att illusionen inte ska rämna.
Kommer man dessutom tillräckligt nära, förbi behån, måste illusionen till slut ändå rämna. Och vad var det då värt? Var det för att locka någon så pass nära att den inte skulle kunna avböja?
Var personen i fråga i så fall värd besväret?
(diskussionen kring poängen med urringning ska jag ta en annan dag)

3. Dåliga yrken
"Lokalvårdare"
Dvs. någon som städar. Före detta städare. Ett i allmänhetens ögon oglamoröst jobb. Ett inte alltför genomtänkt val av omskrivning. Det blir pinsamt. De fortsätter kallas "städare", "städtant" osv. men kanske med än mer passion sen den nervösa omskrivningen trätt in.
USA är föregångsland på fronten och där finns ypperliga exempel på s.k. omskrivningsrullband.
För i grund och botten är det ju samma sak. En person som städar. Och när "Lokalvårdare" betyder "person som städar" i så pass hög grad att den romantiska fasaden rämnar, då anser man i regel att ordet måste bytas ut. Eller så nöjer man sig, och inser att det faktiskt inte är ordet det är fel på, utan att det är folks låga värderingar kring att städa som sätter käppar i hjulet.

4. Sex
Ett område som jag tycker blir riktigt pinsamt först när romantiken gör sitt inträde.
Sex är inte romantiskt. Det är grisigt, svettigt, inte alls snyggt och ofta förenat med många mindre vackra och nobla känslor, både under akten och omkring den.
Att bjuda på middag och låtsas som att man inte vill ha sex, att tro att han bara hjälper en "för att vara snäll" trots att man bara känt varandra i två veckor, att sprida ur rosblad i snaegen.
Alla är exempel på romantiska omskrivningar för något som pekar i riktning mot en kladdig och ganska oklassig, dock klassisk, handling. Om det inte är den bilden man har av sex förstår jag att man blir besviken.
Ett ord om oskuldskulten är förstås på sin plats! Jag har aldrig förstått poängen i att uteslutande ha sex med oskulder (i annat än fall än att kombinera smittohänsyn med variation). Vem har störst chans att erbjuda dig dåligt sex om inte en person som helt saknar erfarenhet och med stor sannolikhet har dålig självkännedom på området?


kort sagt: romantik = skiet

Mina damer och herrar...

It is DONE *massor av dramatiskt korrekt musik som spelar BWAOMBWAM*
Det blev till 27 rykande sidor och ont i handen, har i princip bara en sak att tillägga: WOHOO!!

Jag har dessutom (äntligen) lite mer tid till flufcopter, åtminstone två veckor frammåt. Det blir ball, kanske kommer jag till Sverige, eller kanske Turkiet? Vem vet!

Nu skall jag och den lilla, ganska gay, blå partyhajen ut på äventyr och sen på krogen. Vi ses!

storleken

Flufcopter lider av problem. Flufcopter lider av många problem (t.ex. tentor i början av Januari, ont om jobbtimmar, brist på intressanta kvinnor med reciproka känslor, avsaknad av disciplin. Listan kan göras lång), men ett specifikt har gjort sig gällande i mellandagsrean - Flufcopter är gjort av fel virke.

Själv fick jag mig en traumatisk upplevelse för något år sedan när jag var inne på H&M för att köpa mig ett par lagom billiga och tillika snygga byxor. Jag hade scoutat mitt midjemått respektive benlängd i förväg och var således beredd att möta textilens värld rak i ryggen.
Efter att ha rotat runt lite och inte hittat så mycket intressant men allra minst något i min storlek fick jag syn på en tabell på en vägg. Den förkunnade alla H&M's skilda herrmått i byxsektionen.
Jag korsrefererade min midja med mina ben (en lysande anatomisk analogi) och fann - ingenting!
Ett tomrum!

Inte ens ett "förlåt, men vi har tyvärr inte den här storleken", utan bara ett tomt, kallt förnekande. "Om du hittat till den här rutan är du antingen en lögnare eller inte värd att finnas. Därför gör vi inga byxor i den här formen."
Förtvivlad och med gråten i halsen skannade jag febrilt upp och ned för att se vilka de lycka existensberättigade var. Tydligen ska man vara tjock om man är i min längd.
Smala, korta män är en lögn, ett påhitt. En relikt från svunna tider.
Likaså långa och smala män.
Eller dubbla män.
Det är bara plid som är normal.

Livet är inte rättvist.

Kommer jag någonsin hitta en byxa jag inte behöver lägga upp?

Jag undrar.

Jag längtar.