vår!

Det är vår! Vår i luften. Vår vår har äntligen visat oss var vi står, på vinterns rand på väg mot gröna skott och utsläppt hår.

On a different note, i min jakt på kunskap och jordens mest behagliga ställe att bo på, hittade jag ett ställe som förvisso inte verkar så bra att bo på, men som å andra sidan har ett riktigt koolt namn.
Jag pratar förstås om Zagazig!
Vem vill inte bo på ett ställe som låter som en dålig hiphop-catchphrase?
Men jag kanske nöjer mig med att studera arabiska på deras stora universitet.

Och efter att ha läst ovan nämnda artikel tror jag bestämt att min andra son ska heta Per-Bastet.
En lyckad hybrid av Svenskt och Osvenskt, Traditionellt och Nyskapande, syns det mig.

Vår?

Återigen skall det handla om våren, denna gång är det dock tal om de lite jobbigare sidorna av detta spektakel... Det här med att vakna efter en ordentlig mängd sömn är nämligen inget som garanteras bara för att det börjar bli ljust och fint ute!

I morse utspelade sig följande scenario i mitt sovrum;
Jag vaknar av ett par sjukligt irriterande änder som bestämt sig för att ha någon slags pick nick utanför mitt fönster... Sömndrucken som jag är, lyckas jag med viss ansträngning koordinera diverse arm/ben-rörelser och finner ut av att klockan är 05:57... Nu är min minnesbild från denna händelse givetvis begränsad men jag har på känn att jag muttrar något i stil med "hade jag inte varit politiskt korrekt, då jävlar!" varpå jag välter ner i sängen för att försöka somna om. Efter detta går det ett par minuter och därefter bryter helvetet ut, alldeles för nära min trygga sovplats... Kräftan Freud kastar sig nämligen helt plötsligt ut ur min garderob och rusar fram mot mitt fönster, med sig har han ett jaktgevär av det lite större slaget.

Freud: Så är det nu det är mårten gås, ank-jävlar!!! Jag har ett magasin fyllt med kulor och på dessa står ERA JÄVLA NAMN!

Rent instinktivt kastar jag mig upp ur sängen och lyckas hindra att Freud likviderar fjäder-flocken, ett visst handgemäng uppstår...

Mast: Vad i självaste!? Vad gör du i min garderob, och inte minst; var har du det där geväret från!
Freud: Skit du i det! Nu blir det anka till frukost, flytta på dig!
Mast: Ta dig nu samman! Du kan inte hålla på att skjuta på änder kl. sex på morgonen!
Freud: Skall du stoppa mig kanske? Din klene jävel, fattar du inte att det är dags för lite ank-holocaust!
Mast: Ge mig geväret NU! Gå tillbaka till min garderob och håll dig borta från fönstret!
Freud: Typiskt, precis som under första världskriget. Order och kontra-order, så jävla typiskt!
Mast: Vad SNACKAR du om?! Du är en KRÄFTA, kräftor bor inte i garderober, de bor på botten av FLODER och de är fan inte med och slåss i världskrig!!!
Freud: Det vet väl inte du något om, men ok, eftersom du är en sådan patetisk djurrättsaktivist går jag väl och lägger mig igen. Så förbannat svagt så man blir alldeles röd...
Mast: När jag vaknat skall vi för det första klargöra en del grejer om min garderob och sen får du ta dig samman och berätta var du har fått tag i det här geväret!
Freud: Håll Käften! Jag ändrade lite på ditt hyres-kontrakt så garderoben är min, geväret har du inte något att göra med så... jag hade uppskattat om du la det tillbaka sen. Det kanske kommer fler änder!

Kräftan Freud krälade sedan på kräftors vis åter in i min garderob och jag stod chockad kvar och försökte greppa vad som egentligen hänt. Nu såhär i efterhand vet jag inte riktigt vad jag tänkte på, jag borde ingripit efter att Freud likviderat de där fåglarna, det hade varit så mycket lättare att somna om då...

Jag har en dylik tingest till salu, lämna gärna ett bud! Känns aningen belastande att ha det liggande hemma...

Critica de rerum platitudines

En plattityd är ett innehållslöst uttalande. "Om du försöker hårt nog så ska du se att det går!" är en typisk plattityd. Givetvis går det om man försöker TILLRÄCKLIGT, dvs. i den mängd som krävs för att det ska gå.

Lunarstorm är en samlingsplats för samhällets mindre akademiskt bemedlade och därmed också plattityder. (notera att föregående mening är grammatiskt korrekt :D)

"Det är väl tur att alla inte är lika," är en gammal goding som är dum för att A) den är fel och B) scenariot är irrelevant eftersom det aldrig kommer uppstå

"Man lever bara en gång!" - så vadå? Jag ska inte testamentera pengar till min nästa inkarnation? Jag ska se till att leva fullt ut istället för att vänta med det till nästa inkarnation?
'Det blir ball' är en bra mycket bättre uppmaning som säger allt

"I drömmar och kärlek är ingenting omöjligt" Det är lite av grejen med drömmar att vadsomhelst kan ske i dem. Du har dock i regel ingen kontroll över dem, så vad skillnad gör den vetskapen? I kärlek? Kan man flyga för att man älskar? Är kärleken ett oändligt formbart medium? Är kärleken ibland en rulltrappa?
Jag fattar ingenting och misstänker istället att meningen är något som någon tyckte lät bra utan att tänka vidare på saken


det är uppenbart att människan har ett större behov av att säga något än att vara genomtänkt

Jag är kär!!!

Trots vinterns något långdragna beteende så känns det ändå lite som att det är vår. Utöver det (eller på grund av det, någon får närmare kontrollera diverse hormon-nivåer eller dylikt) så går jag mest runt och är förälskad i alltsammans. Väldigt roligt, vad som gör situationen än mer fantastisk är att jag gått tillbaka till ett beteende från svunna tider (tiden då man var än yngre än vad man är nu och gick med anteckningsblock och mest i allmänhet var katastrofalt missförstådd). Jag har alltså riggat upp ett anteckningsblock igen och däri skriver jag saker som "jag är poet", "vad betyder egentligen livet när jag nu beslutat mig för att köpa torkade fikon" osv. Det är ytterst underhållande, även om kräftan Freud och den lilla, ganska gay, blå partyhajen tycker det är lite löjligt och nästan på gränsen till pinsamt (inte för att jag bryr mig, det är en kräfta och ett litet glas med en haj på så man kan ju inte förvänta att deras åsikter räknas!)

Under gårdagen iklädde jag mig härligt rosa jogging-byxor á la 80-talet och styrde upp ett vackert pannband (rättelse: ett fruktansvärt fult pannband likt det mannen i Dire straits använder) och ställde mig lite smålustigt i baren och styrde upp massor av festligheter: vi fick bland annat de studie-utmattade studenterna att spela curling med en djupfrusen kyckling...
Fest, fest och åter fest varpå jag begav mig hemåt något förvirrad och överrumplad över tillvarons väsen. Väl hemma lagade jag lite mat för att därpå prompt bege mig ut för lite frotterande i staden med stort O:s nattliv. Jag hamnade på ett fashionabelt ställe där det sådär i allmänhet stods på borden och skrålades till dansk schlager... Texterna var knappast "great in life" men inbjöd till fantastiska diskussioner!

För att nu avbryta denna historia skall jag prata lite om hur mitt stavnings-program hatar mig... när jag bestämde mig för att skriva "pannband" ovan skrev jag fel och kom till att skriva "pannvand" istället. Till detta föreslår programmet "pannvad"... VAD i all världen är det? Jag har googlat och där stod absolut ingenting...
Kontentan är ju i och för sig att jag är kär i allt och att stavningsprogramet snart blir omodernt, så jag kan inte annat än vara totalt nöjd med det hela.

Hajen på bilden är kusin till den lilla, ganska gay, blå partyhajen och skickade nyligen vykort från sin semester på Cuba. Han hälsar att romen därborta är utsökt och att vädret tills nu varit riktigt "varmt och trevligt"!

Ha en fin helg och glöm inte att tänka på livet!

Depressionen

Jag undrar om ens tonårsdepression inte säger en hel del om en. Jag har det på känn.
Det känns mig som att alla har sin tonårsdepression. Somliga identifierar så starkt med den att de bär den med sig till vuxen ålder, trots allt vad sunt förnuft heter.

Det borde säga mycket för att det är vad som plågat en, vad man kommit till lags med och gjort till sin kanske första stora (medvetna) personlighetsmässiga vinst.


Min tonårsdepression handlade till en del om existentialism; hur är universum uppbyggt och vad är min roll i det? Jag fastnade för nihilismen som det enda rationella alternativet och det enda rationella alternativet tycktes vara att ta livet av sig, men det kände jag inte för!
Min tonårsdepression handlade till en annan del om sex. Mest om sex, faktiskt. Bristen på det.

Det hela slutade till viss del när jag kom till lags med nihilismen - att trots att livet kanske saknar mening så kan man lika gärna leva sig genom det. Alternativet är ju mest bara tråkigt för alla inblandade, slog det mig.
Det slutade till resterande del då jag träffade min första riktiga flickvän (ingen nämnd, ingen glömd).
Paradoxalt nog var orsaken till att jag blev goth (att jag mötte min flickvän och på så vis kunde sluta göra mig till för andra tjejer och börja leva ut vad jag kände för) också orsaken till att jag slutade vara goth (jag slutade vara tonårsdeprimerad). Det blev en viss bisarr eftersläpning, men det lärde mig också att det nog är bäst att lyssna till hur man känner sig och mindre på hur man tänker att man borde vara.

Och på den vägen är det!

Dagens

Idag börjar jag nån form av arbete i tébutiken vid Lilla Torg.
Coldplay's Talk låter som Computer Love.
Stereophonics' Dakota låter som Enola gay.
Aeon Flux-spelfilmen är ett hån mot originalserien.
Charlize Theron är obehagligt snygg i mörkt hår.
Jag har beställt grymt töntiga och onödiga prylar från USA, via ebay.

och visst känns det som så

att när man vill fly landet och allt som är som det är

så är det egentligen sig själv man vill undkomma

för om memer är gener

kan du inte fly

du kan bara mutera

riktig karta till fabriken

I didnt

Peace

/vild

Tv

Jag stod i köket och tillagade någon form av mat. Tv:n stod och brummade lite i bakgrunden (det kollektiva straffet i att bo kollektivt är att inte styra över om denna sataniska skapelse är tänd eller ej). Som alltid när denna distraktions-maskin står på, tar man sig alltid en liten titt för att se om det eventuellt handlar om spännande saker. Idag visades det av någon anledning ett program där året 1993 gicks igenom. Man tänker givetvis "1993 då var jag ju x år gammal, vad betydde något då?". Jag kom inte ihåg vidare mycket men vad som slog mig var att alla människor som var med i diverse arkiv-klipp såg helt otroligt små ut. Det var som att titta in i ett stort akvarium och konstatera att neontetror är väldigt små varelser som förmodligen har väldigt små hjärnor.
Jag vet inte om det har blivit praxis att som tv-filmare gå närmare det man filmar eller om det rent faktiskt är så att människor i världen 1993 var små. Jag tror definitivt på det senare alternativet!
Det byttes efter en tid kanal (1993 var helt enkelt inte spännande nog) och istället för alla de små människorna satt där helt plötsligt en blind neger och spelade piano. Sen började jag tänka över priset på tomat och då kändes varken året 1993 eller den blinde musikern speciellt intressanta.

Mannen på bilden har ett par glasögon som tillverkats före 1993 och fisken längst till höger heter "Lars". Den blinde pianisten ville inte medverka på bilden då han ikväll skulle ut och "göra stan osäker".

Samtal med Freud (kräftan), del 1:

Mast: Hey! Läget?
Freud: Jadu, håll käften och ro hit en öl så skall du nog se att allt blir bättre!
Mast: Var inte så jävla sur, du är fan bara en kräfta!
Freud: Jaha, och vad skall det betyda, jag tar dig ändå så jävla lätt i bänkpress!
Mast: Tja, du har ju en poäng...
(Mast styr upp två öl från baren)
Mast: Men allvarligt, vad händer? Något nytt spännande projekt? Du kan ju klart också försöka förklara vad du gör på en bar, inte för att var otrevlig och så men du är ju trots allt en kräfta!
(Freud suckar)
Freud: Det finns en del grejer jag inte orkar prata om, typ mitt förflutna. Men ok, du levererade ju första rundan så, lite kan jag berätta. Alltså, det hela började i en flod nånstans i Sverige, vet inte vilken, har du sett en har du fan sett alla! Jag lirade runt och gjorde lite kräftsaker och så va, inget speciellt. Livet var rätt lugnt.
Mast: Så det handlar om en liten kräft-pingla? Ahh... jojo!
Freud: Men käften! Skall jag berätta överhuvudtaget eller?
Mast: Jaja, för att vara en kräfta är du jävligt aggressiv!
Freud: Som sagt, kräftsaker... och en hel del festande. Sen på någon vänster blev jag inblandad i nått jävla parti
Mast: Parti?
Freud: Ja, alltså ett politiskt parti. Jag kommer inte ihåg i vilket, kan också ha varit en fotbollsklubb. Det är lite vagt allt det där... Men där var en del barn inblandade.
Mast: Jaså, inte trodde jag du gillade barn?
Freud: Nej, det gjorde jag inte heller, jag hatade dem. Helt otroligt mycket faktiskt, men det tar vi en annan gång! Jag tycker det går lite långsamt med den där ölen, som du ser är jag redo för en ny... eller kanske ett stänk fernet?
Mast: Hmm... det är din tur bjuda!
(Freud blir ännu mer aggressiv men det går ut över bartendern och vips sitter jag med en paraply-drink)
Freud: "Jeg har ikke nogen Fernet" jo man tackar, jävla skit-bar tender!
Mast: Så sant som det är sagt!

Någon slags vår?

Dagarna går och allt jag egentligen gör är att iaktta. Idag serveras således 2 färska iakttagelser från diverse mer eller mindre trevliga platser.

1. Jag har inom loppet av få dagar kommit på mig själv med att inte en, utan två gånger, hålla upp dörren för vackra damer och således utväxlat trevliga leenden osv. Problemet är att jag på det underbara internet, fann en text som rörde diverse etikett-regler. Där lärde jag följande; att hålla upp dörren för damer har sitt ursprung i att använda damen ifråga som "decoy". I tillfälle av att ens ärkerival stod utanför med ett stort svärd för att vid det rätta tillfället hugga ner en (och samtidigt skratta på det där elaka sättet).
Det var tider. Jag menar, bara att ha en ärkerival är gott nog för de flesta men att utöver detta använda sina damer som lockbete... underbart! Min vän kräftan Freud, (som för övrigt gillar att styra upp diverse vildheter tillsammans med den lilla, ganska gay, blå partyhajen) har en helt annan teori om varför jag håller upp dörrar men den tar vi en annan gång då den är inte speciellt spännande!

2. På dörren till min tvättstuga hänger en stor gul skylt där man med arga svarta bokstäver blir informerad om att "Här får det minsann inte vara några barn under 15 år". Problemet med barn under 15 på ett studentboende kan ju verka tämligen trivialt men någon har väl uppenbarligen haft en underårig med en gång i tidernas begynnelse, vilket onekligen ledde till totalt kaos varpå en sträng skylt monterades upp. Detta leder mig in på en hel del funderingar kring vad detta barn egentligen gjort. Det är rejäla pjäser som står i rummet och dunkar loss på diverse tyg men farligt/ömtåligt? Nej det vill jag inte tro! Jag startar härmed en läsartävling. Kom med ett gott bud på vad den okända faktorn i ekvationen "barn under 15 + tvättstuga + X = KAOS" är... och att "X" skulle vara något i stil med "barn får idé om att åka torktumlare" så håller det inte. Skulle detta ha inträffat så tror jag att den generella danska reaktionen skulle varit något i stil med "HA! Så ka´du lære det, IDIOT!" vilket knappast genererat arga skyltar...


Kräftan Freud hälsar: Vad fan glor du på ungjävel? Stick iväg innan jag hämtar mitt svärd!"

Ha det fint!

Mediepersonligheten

Jag heter Ebba von Sydow.
Lycka för mig är att ha en perfekt garderob - de perfekta jeansen, som ger den där perfekta jeansrumpan. Vad man ska med en jeansrumpa till har jag ingen vidare aning om. Det är egenvärdet jag är ute efter. Jag blir lycklig. Men lycka avtar, så jag måste handla nytt.
Jag blir glad av att handla kläder. Jag tjänar ganska mycket pengar, så det blir en hel del kläder. En hel del glädje.

Arbetarklass, för mig, innebär att arbeta hårt. Jag arbetar hårt.

Jag är blond och blåögd. Ser ganska bra ut. Jag sammanfattar den stereotypiska svenska kvinnans utseende. Jag sammanfattar hennes stereotypa begär efter materiella ting, främst utseenderelaterade. Jag handlar alls inte om intellektualism, att se bortom ytan. Jag handlar om det som syns, det som går att ta på. Det som går att älska.

Det finns de som säger att jag bara har ett leende. Det finns de som säger att jag är en robot, sammansatt i Dresdens stora maskinfabrik, att min insida är full av äpplen och mindre kvinnor. Det är inte så.
Jag är en levande individ av kött och blod, som andas, lever och älskar. Det är så.

det är inte så

"Ursäkta men, finns det krukor här?"

Det är söndag och jag sitter något omtumlad och tänker på vad meningen med livet egentligen är, inte för att jag kommer fram till något revolutionerande. Det blir mest funderingar i allmänhet. Visst är det fint? Nå, vidare med historien och allt det där andra:

Vi befinner oss på en klubb av det lite trevligare slaget, i hygge-landet i syd. Det diskuteras poesi, litteratur och situationen i världen (och hur den bäst kan lösas). Eller, egentligen är det är nog ingen som diskuterar alls, istället försöker alla bara se glada ut och de flesta lyckas ganska bra. Själv sitter jag och pratar med en figur känd från tv (eller studiet, inte helt säker) och vi konstaterar båda två att stället snart stänger, bagerierna snart öppnar och att "hade det varit sommar nu, hade man kunnat glida runt i shorts och lyssna på fågelsång samtidigt som solen på någon vänster ställde sig upp i horisonten". Nu är det ju vinter varpå det istället för shortsmode uttalas följande (som kommentar på att en söt asiatisk diskplockare, tyst och effektivt glider förbi):

"Hey, hey! Det er hvar mands drøm, en lille frækkert der kommer og gjør rent"

Vad svarar man på detta?! Jag letar febrilt i alla mina etikett-böcker men finner överhuvudtaget inte ord... Det var väldigt roligt i alla fall. Och om någon inte tyckte det var roligt kommer här istället en bild på en tant som håller i en krukväxt (och det är fan något av det roligaste som finns).

Denna dag

Ambivalens.
Är det misär? Är det upptakten till något fantastiskt och världsomvälvande?
Vaknade med huvudvärk, något försent för att vara bekvämt.
Paradoxalt nog blev allting lite bättre när jag kom till jobbet. Lite sämre när jag fick stå i en och halv timme på Sic Bo (även känd som "sjuke bosse" i vissa kretsar). Lite bättre när jag fick gå hem med en vacker kvinna. Lite sämre av att det verkligen snöade och våren inte alls såg ut att stå i farstun och ta av sig kläderna. Lite bättre av att Statoil finns nära till hands och kan ge mig bröd och kanelgifflar på samhällsfientliga tidspunkter. Kort sagt slutar nog dagen strax under nollan, men imorgon blir det nog bättre.
Jag ska snickra ihop min brors dator.
Men det kan ju faktiskt gå hur fel som helst.
Men jag lär komma därifrån med en riktig middag i magen.