Mörker så mörkt att det är helt mörkt!

Julen kom, såg och segrade. Jag har dock efter ett par väl valda julsnapsar valt att vända på klacken och flytt landet för att åter vandra i hyggens förtecken.
För att spinna vidare på tidigare inlägg om dels nazister och dels saker som man under barndomen tyckte lät gjutna som sedan visade sig tämligen verklighetsfrämmande skall jag nu ta upp ännu en, från barndomen hämtad incident. Observera att det i detta fallet inte är jag (eller min bror) som skall hållas ansvariga för ogjutenheten i det hela!

Jag har under ett kort ögonblick burit lederhosen! Så, nu var det sagt. Det är något jag burit djupt inuti själen i flera år nu och nu behövde det komma ut. Vem som bär skulden? Ja, mina föräldrar antar jag (även om jag i viss mån misstänker inblandning från mina morföräldrar...).
Min bror är tyvärr ärrad även han och det är normalt inte något vi pratar om men som sagt, det behövde bara komma ut. Som de flesta vet är det här med lederhosen något som lätt kan göra en riktigt, riktigt illa. Man kan ju som jag förstått det bli nazist.

Hitlerjugend! Fina pojkar varav just denne sluppit lederhosen-utstyrseln, lite ont i skrevet har han klart men sådant är livet

Istället blev jag någon form av kvasi-humanist med förkärlek för gult papper och om det nu egentligen är bättre än att vara nazist, det vet jag inte. Det är dock något jag hoppas och det får även helt utan sensmoralisk innebörd utgöra slutet på detta inlägg.

"Hey, har ni sett! Det är ju helt gult och fint!

Nåja, sov gott!

Mer nazist kan ingen vara

Eller åtminstone blir det svårt att se mer nazistisk ut.
Hugo Sperrle tillfångatogs men frigavs vid krigstribunalen, men det var nog för att han var så nazistisk att han lurade alla att han var nåt annat.
Se på mannen!
Helt plötsligt inser jag var alla stereotyper kommer från.
De har emanerat och spritt sig i världen med Hugo Sperrle som fast och lysande mittpunkt.
Nazisterna sjåpade inte med att de var majti efvil, och det här ansiktet måste varit bensin på elden.
Han är så sur och vresig att hans mungipor aktivt söker sig mot hakan. Troligen log han aldrig en enda gång i sitt liv, men det var oki för han hade en monokel.
Antagligen vilar han inte ens i frid, trots fred.

den fulländade solen

ord kan inte beskriva den känsla av underlägsenhet jag känner

barış/ vild

Om livets mindre viktiga saker:

Efter att ha tagit en kvällskurs i "management, economics and profiling" har jag insett att vi behöver lite nya toner här på flufcopter. En it-konsult hade kanske slängt ur sig sådana saker som "Det är dags för ett nytt fräscht koncept" (givetvis sagt med den där trevliga stockholmskan vi alla älskar). Jag ska även tillägga att jag snackar skit, ny till det riktiga inlägget:

Saker man under barndomen tyckte lät gjutna men som sedan visade sig tämligen verklighetsfrämmande:

Det finns en del att gå igenom... får väl börja med ett slags projekt jag och min bror hade någon gång för hur längesedan som helst:
Det hela gick ut på att jag av någon med alltför dåligt inflytande (Biggles-litteraturen) fått för mig att det som 6-åring gick alldeles utmärkt att konstruera någon form av glidflygplan. Planen var tämligen enkel; ta ett styck drake i fladdrigt plastmaterial och surra fast den på ett styck späd barnarygg, spring som du aldrig sprungit förr och känn hur de alltför svaga skånska vindarna kastar dig upp i atmosfären där det kan skjutas på tyskarna... På nån jävla vänster trodde jag på fullt allvar att det skulle gå, efter tredje dagen med diverse harmlösa experiment (det där med tejp och rep var sjukt klurigt när man var 6...) konfronterade dock min pappa mig. Jag tror att detta var ett av de lite svårare kapiteln i min fars liv. "Hur får jag ungen att förstå att han är helt ute och cyklar och skulle blivit utskrattad i tv, utan att han växer upp med bestående men". Efter någon form av hint insåg jag väl att det nog inte var det mest vettiga att spendera tiden på varför jag istället började skriva dikter och dricka rödvin men mer om detta en annan gång.

Nu till något annat, världens kanske mest osexiga man...
Efter att ha fantiserat om att jag, tvärtemot vad verkliga livet indikerar läser någon form av musikanalytisk utbildning har jag valt att tolka Cornelius när han med sin ganska släpiga röst rosslar fram en massa strunt om nymfer hit och Bachus dit. Hade mannen varit i liv hade hans raggnignsfärdigheter ställts i en något dålig dager taget den moderna kvinnan i betraktning...

"Låtom os gå ned till vattnet, så du kan låta din bröst guppa i vattnet och vinden kan omfamna dig och mig" osv.
"Ehh... nej"
"Kom igen, jag citerar Bellman?!"
"Ehh... nej"

Folket på bilden har inget med Cornelius att göra men ber att få hälsa ändå!

Nej du Herr Cornelius, det håller inte. När jag själv är ute på de lite mer romantiska stråket litar jag helt och fullt ut på min oemotståndliga charm...

"Nämen hej, vad gör en sån som du här? Vad sägs om att jag går igenom tarmkäxets relationer i abdomen" (till detta läggs en ögonblink och sen är hela kalaset rott i hamn)

Nu skiter jag i det här och går och spelar tv-spel...

social darwinism (det ska stå så)

Jag hade en konversation om japansk mat med en gammal kursare, varpå vi oundvikligen stötte på ämnet Knasiga Saker Som Blir Ätna.
Stötestenen - hur har man tagit reda på vilka saker som går att äta?

I många ursprungskulturer lär man observera vad andra djur äter och sen antagit att det varit ogiftigt även för människor. Detta fungerar förstås inte i samtliga fall; pröva att ge choklad till en hund till exempel. Men sen vet man å andra sidan med besked vad som inte går att äta.

Det riktiga kruxet då - de saker som är giftiga när de är fel tillredda eller inte är behandlade?
Ta till exempel blåsfisken som i Japan kallas Fugu. Om man råkat peta på giftblåsan under tillredningen så är det i regel kört. Hur många fiskar blev ätna innan man fattade vilken som var giftblåsan och hur man får ut den utan att punktera den?
Vad var poängen? Hur jävla viktigt var det att äta en jävla blåsfisk!? Vem gick på att prova nästa exemplar efter att den förste rackaren dog?

Rätt svar: en dum jävel.

Med ett enkelt darwinistiskt överslag förstår vi att det här är ett ytterst gynnsamt mänskligt beteende - man blir av med dumskallarna och ökar samtidigt mängden näring som kan intas för egen räkning!

Sju biologer på Sveriges tre största universitet är just nu igång med att reda ut dessa banbrytande rön och vilken betydelse denna funktion haft för människans utveckling.
Det väntas spänt på resultat.

Piprökning och Bellman

Så det är så dags att vara vaken? Ja för fan! Har varit läsandes i snart 17 timmar... spännande. Detta faktum tillsammans med konstaterandet att jag lyssnar på Cornelius tolkningar av Bellman indikerar gränslös förvirring. WOH!

Tanken med att skriva nått nu var väl egentligen att skriva något fint, typ en dikt eller någon form av budskap om hur bra allt kommer gå med världen. Har efter närmare överläggning beslutat mig för att skjuta upp det, ni kan få en fin bild istället:



Avslutar med en kort anekdot om hur jag på danska försökt bevisa gifflars förträfflighet:

"Hør nu her, de er små og dejlige!!!"

appendix

för alla er som trodde att jag fått ett bröst på utbildningen:









Ett bröst.

man hittar ett nytt band som man gillar. man lyssnar lite och myser.
sedan tänker man att det hade varit trevligt om de hade spela i ens region.

men nä, klart det bandet inte ska spela här. men tydligen duger det att spela på Svalbard!!!

tydligen gillar isbjörnar, gruvarbetare och biologer rockigpop med syntinslag.

klappa en snigelpappa om ni ser en, ingen gillar dem, de behöver kärlek.

peace out/ vild

Men så kan man väl inte säga!?

Mitt sinnes mer kultursvultna delar gråter av den nuvarande tillvaron och hur detta går ut över flufcopter. Energin finns bara inte riktigt till roliga, fantastiska och framförallt inspirerande inlägg... Nog skit-snack! Jag får så smått se mig själv som varande på semester från detta fenomen (som går under beteckningen flufcopter). Dagen har som bekant 24 timmar och alltför många av just mina timmar går åt till att göra andra saker än det som kan tyckas viktigast (flufcopter). Misströsta inte, jag har planer på att ta över världen och detta skall så smått realiseras genom användandet av denna portal. Bara inte i detta nu. Allt har som det på politiskt korrekt språk heter just sin tid.

Istället får jag glädjas åt de "små" sakerna i livet, som låten "what a mistry" med Rhythm & Sound. Aldrig förr har en låt fått mig att vilja röka hasch/vara färgad (för alla som inte dukat under för p.k:heten i världen: vara neger) som just denna låt.

"Det är sant, vi är sjukt tighta, vi lånar socker och mjöl av varandra typ hela tiden"

popens derivata

plid var nyligen och såg Efterklang på KB och förundrades över att det var så få randiga tröjor där.
Efterklang som är pop och allt, menade han.
Det kan vi kanske låta vara osagt, men aldrig desto mindre - vart är popen på väg?

Först en grundanalys. Popens stil är något av oskuldskulten i modern och inverterad form.
Det vill säga att man strävar efter att likna det mest oskyldiga man känner till i samhället.
Konsensus tycks ha landat kring flickor och tanter. Männen har det lite snävare, för vad är mindre rent och oskuldsfullt än en gubbe? Pojkar går väl an, men inte gubbar.

I en del kretsar är det följaktligen kutym att referera till sig själv som Pojke/Flicka och ej att förglömma det numer tämligen stigmatiserade "flikka", för att liksom påminna om att här är man minsann så ung och oskuldsfull att man inte ens kan stava rätt.

Morrissey's poppiga fans har mindre sex, som kanske bekant är från den där artikeln som blänkt runt på nätet, och tar vi det för en sanning så säger väl även det något om hur det ligger till i lägret. Rädslan för det smutsiga och hemska är allestädes närvarande!

Allting kan gå till överdrift, och popen är förstås inget undantag. Två personer i min omgivning har vid tillfälle blivit så pop och tantiga och oskuldsfulla att de helt slagit knut på sig själva, gjort ett virtuellt steg bak i tiden och slutat lyssna på pop för att istället gå över till riktigt tantig musik och se ut som hämtad direkt från 50-talet.

Men allt detta sammantaget som ett dokument över hur saker och ting varit fram tills ungefär nu, vart är saker och ting på väg nu? Vilken är popens derivata?

De randiga tröjorna jag älskar kanske blir sällsyntare som följd av att folk kommer på att andra har det och det blir ju inte lika roligt när någon annan också gillar det.



men vafan, ärligt talat så har jag ingen aning

annonsen

Säljes:
Patriarkal maktstruktur
Bra skick. Endast använd till att skaffa mig sex på helgerna och slippa städa om vardagarna.
Tyvärr har jag ingen digitalkamera så jag har ingen bild på den, men jag lämnar en garanti på att det är god kvalitet.
10.000:- eller högstbjudande. Kan även bytas mot en lycklig barndom.

Hör av er till geas.

Julkalendern 2

Esperanto är ämnat att vara ett språk som skulle kunna ersätta alla andraspråk i världen, i en ansats att skapa en neutral värdegrund för internationell fred.
Det är ett konstruerat språk, dvs. inget som på något naturligt vis uppkommit någonstans i världen.
Grammatiken är självklart väldigt enkel och man ska kunna lära sig den på en eftermiddag. Till exempel slutar alla substantiv på -o, som i hundo; hund. Plural bildas med tillsats av ett -j - hundoj; hundar. Bestämd form bildas med hjälpordet la - la hundoj; hundarna.

Självfallet har många kritiska röster höjts mot införandet av Esperanto som universalspråk i t.ex. hela EU. Bland annat har det påpekats att det inte finns någon originallitteratur på språket, och det är ju förvisso rätt, svarar man, men å andra sidan så måste allting ha sin början nånstans!

Den listige bankiren

Man kommer hem, låser upp dörren, stövlar in, frustar lite över tingens natur, slår sin axel, snubblar över post från banken, kränger av sig kläderna och när man så äntligen sätter sig ner och tittar på brevet från banken är detta post-stämplat:"esperanto - et mellemfolkeligt sprog"

Sanslöst förvirrande!!! Vad menar bankirerna med detta? Är jag nu enbart välkommen att överföra pengar och gods via deras tjänster om detta föregår på esperanto? Spännande! Detta är ett riktigt trevligt mysterium och det lutar åt att jag gör en julkalender av det. Det skall sändas kl 9.00 på morgonen istället för sjukt tidigt som julkalendrar brukar sändas. SVT kommer att böna om rättigheterna eftersom det kommer bli en så bra julkalender! Det skall ha lite av varje, mycket action och så, men även en hel del thriller-aktig dialog (av det psykologiska slaget). Och självfallet skall Arnold vara med på ett hörn (det har jag i alla fall hört).
"So yow whant thiz in esporantooh? Hail giive it tuo yoo esperanto" *RATATATATATATATATA*